i gången

I gången nedanför mina föräldrars sovrum skrek min syster en natt. Blodet forsade. Döden fanns i rösten.
Det var olyckan med cykeln rakt ner i gropen som inte skulle ha funnits i cykelvägen. Ansiktet flått.
Tiden på sjukhuset.
Huden som inte fanns.
Hon fick ha Vanlig. Min älskade hund.
Kanske det mest bakteriella du kan lämna på ett sjukhus. Ett barns gosedjurshund.

I gången in mot vår gård blev jag nedslagen.
Jag skrek och slogs. Så jag blev inte våldtagen.
Sedan ringde jag polisen och lokaltidningen och uttryckte min besvikelse över våra grannar som inte kom till undsättning.
Fotograferades i motljus.

Så som man gör när man är besviken.